FN:s framtida styrka utan USA
Vår reporter Nanna Olsson rapporterar från Almedalsseminariet ”USA och FN – ett förhållande i otakt av betydelse för världsfreden”, som arrangerades av Folke Bernadotte-akademin under måndagen den 3 juli (Sverige i världen-scenen).
(Foto: Tuulia Parviala)
I ett seminarium arrangerat av Folke Bernadotteakademin diskuterades konsekvenserna av FN:s senaste beslut att minska budgeten för fredsbevarande insatser. Budgetsänkningen innebär att FN:s nuvarande fredsbevarande insatser dras ned till 13 insatser, och det totala finansiella stödet för dessa sänks med cirka 600 miljoner dollar. Panelen påpekar att denna budgetsänkning beror på tryck från Donald Trumps administration. Detta beslut från USA är i led med Trumps “America First”-doktrin som den amerikanska presidenten uttryckte i sitt installationstal den 20 januari 2017, vilket innebär att skydda amerikanska intressen genom ett minskat engagemang i internationella samarbeten som FN och frihandelsavtalet NAFTA.
USA har historiskt sett varit ett av de mest generösa länderna med sitt bistånd till FN. De var de största biståndsbidragarna 2016 då USA täckte drygt 28% av FN:s budget för fredsbevarande insatser. Panelen menar att även om Trump får igenom majoriteten av hans mål med avseende till USA:s samarbete med FN så kommer det få allvarliga konsekvenser för FN:s kapacitet att genomföra fredsbevarande arbete.
(Foto: Tuulia Parviala)
USA:s protektionistiska ställning är en ohållbar strategi för att lösa världens alltmer komplicerade konflikter, som karaktäriseras av proxy krig, etniska och religiösa konflikter etc. Jan Eliasson, före detta generalsekreterare i FN, betonar vikten av ett multilateralt samarbete för att lösa dessa problem. Ett ljummet amerikanskt stöd gör behovet för ett gränsöverskridande samarbete mellan FN:s medlemsländer viktigare än någonsin.
Richard Gowan, forskare vid tankesmedjan European Council on Foreign Relations, säger med bestämdhet att FN kommer alltid finnas kvar, men dess framtida styrka att lösa internationella konflikter är oklar. En möjlig utveckling inom FN är att Kina kan bli en allt viktigare aktör. När Trump-administrationen beslöt sig för att dra sig ur Parisavtalet så uttryckte Kinas president Xi Jinping en vilja att ta en ledande roll i arbetet med att förbättra världens klimat.
Kina står för 30% av världens utsläpp av växthusgaser, en dubbelt så stor andel som USA:s utsläpp, vilket innebär att Kinas samverkan kommer ha stor betydelse för FNs arbete i hållbar utveckling. Det kan däremot vara för tidigt att säga om Kina är beredd att ta över USA:s roll som en ledande kraft inom FN. Panelen belyser flyktingkrisen som ett exempel, vilken Kina ger betydligt mindre finansiellt stöd till, jämfört med andra medlemsländer.
Eliasson kommer tillbaka till behovet av internationellt samarbete; istället för att fokusera på vilket medlemsland som kommer ta över USA:s roll som stark FN-aktör så ska man kanske egentligen ta efter Kinas exempel, genom att visa en vilja att inta en mer ledande position inom andra FN-områden. Gowan påminner om att FN har tidigare klarat liknande utmaningar, som när Bush-administrationen drog sig ur Kyotoprotokollet, men om Trump fortsätter att dra ned sitt stöd så kommer det att ha allvarliga konsekvenser för FN:s styrka i framtiden.
