Taube: En man före sin tid
Evert Taube hade varit ålderstigen om han levt idag. Han hade nämligen fyllt 125 år. Men det han lämnat kvar är visor om ungdomens fröjder.
Tomas Edström spelade under Minnesceremonin för Evert Taube i Maria Magdalena kyrka. Foto: Desirée Widell
Dagen till ära trotsar ett knappt hundratal kylan vid Maria Magdalena-kyrkan för att vid Everts och Astri Bergman Taubes grav visa sin respekt och tacksamhet. Med facklor och sånghäften fick besökarna lyssna på tal och poesi för att sedan gå in i kyrkan där klockorna till tribut ringde sina klockor. Klockorna klämtade länge för Taube.
Vad som däremot är tydligt vid ceremonin är den klara bristen på ungdomar. Förståeligt. Många, unga som äldre, är inte intresserad av Taube idag. Han var verksam under åren 1918-74. Det är lätt att tro att ”bäst-före-datumet” har passerat. Men innan vi går så långt som att faktiskt dödförklara Evert Taube på sin 125-årsdag så vill jag ändå säga några ord av respekt för mannen.
För det första så bidrog Evert Taubes omtalade visskatt till att i huvud taget föra in någon form av modernitet till svensk populärmusik. Amerikanerna har många gånger låtit sig inspireras mer eller mindre uppenbart av sitt musikaliska arv. I Sverige är det kanske mindre tydligt men ser vi till Evert Taube-stipendiet finner vi moderna svenska artister såsom Lars Winnerbäck (2009), Melissa Horn (2012) och förstås Håkan Hellström (2007). Alla beundrare, alla inspirerade.
Men det är inte bara det att Taube fortsätter att inspirera Sveriges artistelit. På många sätt var han en man som låg före sin tid. Liksom jazzen i USA lät han sig inspireras av andra kulturer främst under sina år i Argentina där han bland annat jobbade som ”Gaucho” eller Cowboy. På riktigt. Taube må låta som det mest homogent svenska du nånsin hört. Men det är bara fördomsfullt. Taubes visor är folkmusik från både Sverige och Sydamerika och även jazz.
I Maria Magdalena-kyrkan sjungs det förstås Taube. Taubekören gör det storslaget, men bäst görs Taube nog av Tomas Edström som spelar ”Sjösalavår”. Han spelar den såsom jag föreställer mig att Taube själv skulle ha spelat det.
Ute i kylan står Taubesällskapets ordförande Karl-Gunnar Roth och samtalar med de många besökarna.
– Evert Taubes visor berör fortfarande för att han skriver om människor. Det är berättelser om människor, säger Karl-Gunnar Roth.
– Och de är ju inte svåra att spela eller sjunga för nån, lägger en förbipasserande besökare till skrattandes.
Mikael Rapp
Mikael Rapp studerar sista året på Linnéuniversitetets journalistutbildning. Skribent och bloggare på Litteraturmagazinet.
