Krönika: Hur gammal är du egentligen?
Hur gammal är du!? Leka med maten, säga emot, skratta åt fel skämt. Jag vet inte hur många gånger det har hänt att man plötsligt blivit fem år gammal när man gör något av det. Allt för ofta får man höra av äldre att man ska bete sig som sin ålder. Man får frågan ”Men hur gammal är du egentligen!?” och man förväntas säga sin ålder och skämmas. Det är vid de tillfällen då man tydligen betett sig omoget och inte uppnått den vuxnas förväntningar som frågan kommer upp.
Visst, jag förstår att man förväntas kunna ta mer ansvar och vara mer ordningssam när man blir lite äldre. Men min ålder avgör inte hela min person. Det enda min ålder visar omvärlden är hur lång tid det har gått sedan mitt allra första skrik. Själv så är jag 17 år och vi 17-åringar har faktiskt rätt så lite gemensamt. Förutom själva åldern så är nog frågan ”Men hur gammal är du egentligen?” en av de få saker alla 17-åringar har fått höra.
Jag skulle hemskt gärna se boken som säger hur man vid min ålder ska bete sig. Tyvärr så har inte jag tillgång till den, vilket väldigt många vuxna verkar ha. Så vuxna; jag tycker att ni istället för att klaga, borde acceptera den jag är och sluta anta att jag ska vara eller bete mig på ett speciellt sätt bara på grund av min ålder.
Jag är 17, gillar kinderägg och fisskämt. Men jag ska nu åka till Almedalen för att jobba med journalistik och politik. Så är jag då mogen eller är jag omogen? Skit i det. Jag är jag oavsett ålder.
