21-åriga Esther inleder filmfestivalens konsertprogram
Popartisten Esther Lennstrand som går under artistnamnet Esther har redan gjort sig ett namn bland såväl nationella som internationella aktörer. Ikväll sänds hennes konsert från biograf Draken, den första av tre konserter under Göteborg Film Festival.
I likhet med andra publiktillställningar, behövde även Göteborg Film Festival byta upplägg i år. Att programmet skulle rymma livekonserter var inte något som Esther hade räknat med.
– Det var jättekul att bli tillfrågad. Jag trodde inte att det skulle bli musik i år med tanke på det digitalanpassade programmet. De andra två akterna är artister som jag tycker är superduktiga, det är en ära att få göra dem sällskap under festivalen. Dessutom var det extra roligt att få spela på en sån vacker biograf, säger Esther.
Hennes framträdande visas på på filmfestivalens digitala plattform klockan 21 ikväll. Konserten är förinspelad, den spelades in för två veckor sedan, men trots det är Esther nervös.
– Det egentligen konstigt att jag är så nervös, jag har ju redan spelat! Jag tror att det handlar om att situationen blir så konstig, jag kommer ju behöva se på mig själv, skrattar hon.
Hur skulle du beskriva din musik?
– Det är svårt att beskriva mina låtar själv eftersom jag har mina egna referenser – som kanske inte stämmer överens med det andra hör. Men jag har fått den beskriven som ”synth-ig, känslig och drömmig pop”. Jag känner också att det finns en del attityd i mina låtar. Texterna ägnar jag ofta åt jobbiga känslor, men med betoning på att de inte behöver vara så svartvita. För det kan faktiskt vara okej att ha det jobbigt ibland, säger Esther.
I år genomförs även konserterna helt utan publik. Efter snart ett år med pandemin har Esther tagit tillfället i akt att omfamna begränsningarna snarare än att misströsta.
– Vi gjorde liksom en grej av det. I en del av konserten så står jag till exempel i publiken. Det blev som att vi fick större användning för all yta och kunde använda den till visuella effekter och annat häftigt. På ett konstigt sätt så blev det ändå stämningsfullt. Det var jättekul!
Vad drömmer du om, framöver?
– Egentligen vill jag bara fortsätta spela och utvecklas, jag har ingen direkt ”slutdestination”. Så småningom vill jag ta mig an större uppdrag, men allt får ta sin tid. Jag skulle inte vilja sälja ut Rockefeller Center imorgon, till exempel, utan allt får ta sin tid. Det är viktigare att jag får fortsätta göra det jag tycker om, förklarar Esther.
