100 år efter Joe Hills avrättning diskuteras klass och folkmusik
Joe Hills levnadsöde som fattig immigrant, fackförbunds-profil och folkmusiker diskuterades i TCO-huset under Folk- och Världsmusikgalan. Känd för låtar som ”There is Power in a Union”, ”Casey Jones” och uttrycket ”Pie in the sky”. Joe Hills liv handlade liksom frasen om ett ständigt flyktigt hopp.
I TCO-huset samlades besökare för att höra om Joe Hill. Men vad som står på fokus är en bredare diskussion om folkmusiks-begreppet, klass och arbetarsånger. Samtalet leds av Alar Kuutman från Riksförbundet för Folkmusik och Dans. I panelen sitter Göran Greider, författare och folkmusikerna Marie Selander och Fred Lane. Publik och panel har en hög medelålder och endast något enstaka ungt ansikte syns bland deltagarna som mest ser ut som att de väldigt intimt upplevt proggen i Sveriges 70-tal och tiden innan det. Det här är en publik som vet vad de talar om när de pratar om kultur från början till mitten av 1900-talet.
Medelåldern är hög när det pratas om klass, folkmusik och Joe Hill. Foto: Mikael Rapp
Göran Greider som håller på att skriva en bok om Joe Hill berättar om ett spännande liv. I början av 1900-talet emigrerade Joel Emmanuel Hägglund från hemorten Gävle till det förlovade landet, USA.
I USA mötte Joe Hill en smältdegel av fattiga immigranter från främst det fattiga Europa; immigranter som ofta levde kringflackande liv med tillsvidareanställningar och osäkra arbetsvillkor. Föraktet han som svensk invandrare stötte på i USA inspirerade honom att engagera sig fackligt i fackförbundet Industrial Worker of the World och att skriva arbetarsånger, en talang som gjorde honom till en ikon inom den engelskspråkiga folkmusiken. Han skrev sånger för att ena arbetare från vitt skilda kulturer.
Men folkmusiken diskuteras även mycket brett av panelen som berättar att folkmusik i Sverige historiskt sätt begränsats efter väldigt snäva ramar inom den svenska spelmanskulturen. Fiolspelad, ofta dansant musik som skiljer sig mycket från den engelska folkmusikstilen som Joe Hill anammade. En stil där sång och kanske viktigast; sångens budskap stod i fokus.
Även benämningen ”folk” inom folkmusik problematiseras. Förut ansågs det vara en småborgerlig ganska nedlåtande tanke att prata om folkmusik. Men det diskuteras också om de mer mörka sidorna av att som i Sverige, sätta ramar för vad folkmusik är. Ett exempel är att kvinnors bidrag till genren förminskats.
– Kvinnor skulle ju förr i tiden hålla sig till hemmets sfär och ansågs ofta inte vara en del av den ’riktiga arbetsrörelsen’ – kvinnor var ofta utspridda inom olika yrken och var inte lika organiserade som männen. Kvinnornas bidrag till folkmusiken är egentligen stort men har ofta hamnat i skymundan. Men det finns mycket att finna för den som gräver, säger Marie Selander.
Marie sjunger under samtalet en visa om en hårt slitande piga för att demonstrera vad det är som diskuteras. Sången visar att det i Sverige finns en tradition av sånger om arbetare som historiskt blivit förbisett.
Jubileet av Joe Hills avrättning kommer att erkännas på flera olika platser i Sverige. Men varför är Joe Hills liv relevant idag?
– Dels för att det är en väldigt fängslande berättelse som visar USA:s historia underifrån. Från arbetarna och immigranternas perspektiv. Dels ser vi att svenskar som då blev dåligt behandlade organiserade sig själva lokalt i sitt nya hemland. De fann en trygghet i att organisera sig med sina landsmän; det kunde handla om jobb, ett mål mat eller tak över huvudet. Berättelsen ger ett väldigt bra perspektiv på hur dagens flyktingar och immigranter organiserar sig till skydd för ett icke-välkomnande samhälle. Svenskar gjorde det i USA och det är en del av historien inte minst främlingsfientliga organisationer idag gärna ignorerar, säger Göran Greider.
Mikael Rapp
Mikael Rapp studerar sista året på Linnéuniversitetets journalistutbildning. Skribent och bloggare på Litteraturmagazinet.
