Hur motverkar vi ungas psykiska ohälsa?
Vår reporter Nora Zerzour rapporterar från livepodden och panelsamtalet ”Hur kan vi skapa större förståelse för barn och unga med psykisk ohälsa?” som arrangerades av Magelungen Utveckling under tisdagen den 4 juli i Grafikens Hus. Syftet med samtalet var att undersöka hur vi kan skapa större förståelse för unga som lider av psykisk ohälsa och vara en del av den nya samhällskulturen som ämnar arbeta för att motverka tabun gällande psykisk ohälsa.
Foto: Tuulia Parviala
Det är tisdag eftermiddag i Visby och mitt i Almedalens politiska brus öppnas dörrarna till Grafikens Hus där podcasten “Dela känslan” strax ska spelas in. Podden görs i form av ett panelsamtal mellan Johanna Nordin, Siri Strand, Adam Werner, Kerstin Evelius, Fanny Åberg och Mårten Granlund som alla är aktiva och arbetar med psykisk ohälsa på olika sätt.
Modererar gör psykologen Kata Nylén och hon inleder samtalet med frågan “om vi hade vaknat upp imorgon och alla plötsligt hade en förståelse för hur det är att vara ung och lida av psykisk ohälsa, hur hade vårt Sverige sett ut då?”. Diskussionen drar igång och Fanny Åberg konstaterar att utanförskapet hade minskat. Hon menar att resurserna således skulle användas på ett annat sätt och genom att individanpassa elevhälsan hade fler fått möjlighet till rätt stöd tidigare i livet. Vi behöver jobba mer på djupet när det gäller psykisk ohälsa och mindre på ytan, tillägger hon.
Siri Strand inflikar med att hävda att ökad förståelse leder till ökad medvetenhet och konsekvensen av det blir att kunskapen också ökar. Siri är ena halvan av företaget och podcasten Pillerpodden som hon driver tillsammans med Emma Westas Rödin. De har under det senaste året drivit ett projekt som inneburit att de haft samtalsgrupper på en gymnasieskola i Uppsala och under panelsamtalet berättar de hur skolan har kunnat se hur skolresultaten även blir bättre hos eleverna när de mår psykiskt bra. På sina tröjor har tjejerna sin företagslogga och en text under den där det står “unga har rätt till psykisk hälsa”.
Samtliga paneldeltagare är eniga om att det behövs mer kommunikation mellan vuxenvärlden, samhällsinstitutionerna och ungdomar för att man ska kunna minska gapet mellan dessa och för att det ska vara lättare att få rätt stöd och hjälp när man mår psykiskt dåligt. I dagsläget finns det omkring fem instanser som man som ung kan vända sig till när man inte mår psykiskt väl. Kerstin Evelius, som är nationell samordnare för psykisk hälsa i regeringen, menar att det snarare är fem stolar som många unga faller emellan. Orsaken till det är att barnets perspektiv fattas när vuxna jobbar med sina institutioner och dess tillhörande regelverk och moduler.
Samtalet mellan de medverkande löper på och från publikens håll kan vi urskilja både frustration och vilja att förändra i panelen. Just social förändring är enligt Adam Werner, volontär på Tilia, nyckeln till att vi ska kunna nå målet och få fler unga att må bra i sin vardag. Vi måste erkänna psykiska ohälsa som en del av livet och detta uppnås genom att vuxna visar sig tillgängliga och ger unga de verktyg och redskap som gör att de själva kan förstå sig på sin egna psykiska hälsa. Siri bidrar därefter med en illustration över hur systemet för samhällets hjälpinsatser ser ut idag och menar att man kan se dessa som en triangel, där psykiatrin ligger överst, primärvården därunder och den största delen är den längst ner som innefattar medmänniskor och de ideella verksamheterna som finns omkring oss.
Ytterligare en frågeställning tas upp av moderatorn och hon frågar deltagarna om hur vi ska lyckas ge ungdomar de verktyg som de behöver för att må bra och Johanna Nordin som är verksamhetsansvarig på Mind menar att organisationer som Mind inte skulle behöva finnas om unga vågade prata om sina känslor med varandra, vuxna och kurator/psykolog. Det handlar om att vi måste få bort skammen som ligger över ämnet psykisk ohälsa och Mårten Granlund bekräftar Johannas tes genom att påstå att det inte ens är alla som behöver vård, utan bara en medmänniska att prata med. Mårten är grundare av Under Kevlaret som är en mötesplats med syfte att motarbeta machokulturen och han återger flera historier om unga, i synnerhet män, som i bristen på stöd och kunskap inte lär sig att prata om sina känslor.
Eftersom att psykisk ohälsa oftast inte är något som syns på ytan så måste vi istället kommunicera det. Samtidigt som vi behöver lära unga att prata om sina känslor så behöver också vuxna lära sig att lyssna och effekten av det blir att vi normaliserar psykisk ohälsa utan att avdramatisera det. Moderatorn Kata, som till vardags arbetar som psykolog, nämner därefter att vi skulle behöva få in det mötet i varje insats för att minska frekvensen av unga som lider av psykisk ohälsa. Vad som avslutningsvis behövs för att nå ökad förståelse för unga som mår psykiskt dåligt menar panelen är att institutionerna slutar prata om frågan som en kostnad och istället ser det som en investering. När vi möter och finns omkring varandra så handlar det om att man ibland kanske bara behöver få frågan, om man själv saknar orden.
(Panelsamtalet spelades in för podcasten ”Dela känslan” och avsnittet kommer att läggas ut inom kort där poddar finns att hitta)
