Ett skepp kommer lastat med en idé – mikroäldreboenden
Ung Press reporter Robin Rushdi Al-Sálehi. Foto: Erik Gunnarsson.
Som en del av redaktionen för Ung Press som ska bevaka stadsplaneringsfrågor och frågor kring hållbar utveckling, så kan det ibland vara ett bra tillfälle att dela med sig av några ungdomliga idéer.
Alla har vi nog känt, hört, sett och nästan kunnat lukta oss till hur politiken idag är en aning visionslös, idélös och inte riktigt har ett ”go” i sig. Kanske ännu mer när man sett Jonas Sjöstedts tal och tycker att mannen kan visa lite mer pondus likt Bernie Sanders eller Jeremy Corbyn kring de behov och problem som faktiskt är hans hjärtefrågor. Men det kan också vara så att just Jonas Sjöstedt är den partiledaren som tar denna idé vidare, vem vet.
Idén jag vill dela med mig av, och som jag hoppas att någon tar till sig, är en idé om att skapa ”mikroäldreboenden”. Idag så har vi i Sverige 1,6 miljoner singelhushåll enligt SCB:s senaste siffror där 750 000 av dem bebos av ensamma 60+:are. Alla dessa singelhushåll är såklart av varierande storlekar men ponera att bara 10%, 75 000 av dessa äldre, har en tillräckligt stor bostad och som kan tänka sig att dela den med andra äldre, unga eller studenter? Det skulle kunna leda till de flyttkedjor vi önskar, frigöra stora överdådliga villor som vissa äldre känner sig fast i och minska segregationen av olika åldersgrupper genom att leva mer kollektivt.
Genom att tänka riktigt hållbart och ”använda oss av det som redan finns” så kan vi nyttja de resurser vi har och dela dem. Fler äldre kan få hjälp av hemtjänsten till ett och samma hus istället för att den ska besöka massa olika hushåll. Studenter, unga och äldre som bestämmer sig för att leva tillsammans kan hjälpa varandra med erfarenhetsutbyte, sysslor i vardagen och knyta nya kontakter. Vi kan se till att alla de 213 000 ungdomar som bor hemma idag faktiskt kan få flytta hemifrån men också hjälpa pensionärer att dryga ut kassan genom att dela hyran med andra. Tänk er alla de 3:or, 4:or, 5:or och ibland 6:or och 7:or som skulle kunna fyllas med liv och rörelse istället för ensamhet?
Just nu bygger vi i Sverige som aldrig förr och målet är 700’000 lägenheter fram till år 2025. Problemet är bara att vi bygger otroligt ohållbart med betong och stål, vi bygger inte för dem som faktiskt är i behov av bostäderna och vi bygger på jordbruksmarker där arbetslösa skulle kunnat producera ekologisk och närodlad mat om politiken velat det.
Vi hinner tyvärr inte bygga bort denna bostadsbrist på ett hållbart och cirkulärt sätt. Våra städer kommer inte bli bättre när vi nu försöker gör det, om vi inte löser de fundamentala behoven och problemen människor har idag och som skapats ur våra gamla planeringstraditioner. Vi behöver fokusera på det befintliga beståndet inte på nyproduktion med en framtid som idag är väldigt oviss.
När vi lärt oss att ”använda oss av det som finns”, skapa social hållbarhet i befintligt bestånd genom att lösa människors behov och problem idag, ja bara då kan vi lära oss av historiens misstag och se till att nyproduktionerna blir så hållbara de kan bli och faktiskt hålla i 100 år.
Mikroäldreboenden är en sådan lösning som fokuserar på att använda sig av det som finns och som jag tror många skulle önska fanns idag som ett alternativ.
