Varför väljer så många unga att flytta ifrån sina hemorter, och hur ska vi få dem att stanna? Detta frågar Sparbankerna sig, då de styr ett panelsamtal angående ungdomars utflyttning; att de blir uttråkade i sin hembygd och tar sig till större städer för att finna tillfredsställelse. Moderator är Håcan Nilsson från Sparbankerna Skåne. Med sig i panelen har han Claudia Kjellstrand, verksamhetsledare för Fryshuset i Kalmar, Cilla Ilhammar, samordnare för ungdomsfrågor för Regionförbundet Kalmar län, samt Erik Hägglöv som är VD för Sparbankerna Nord.
Bakom panelen fladdrar en flagga med budskapet ”Varje stad är en huvudstad”, ett motto som Sparbankerna tror på. De menar att ingen stad ska kännas för liten för att ungdomar ska vilja stanna. Hägglöv berättar att Sparbankerna totalt satsar över 200 miljoner kronor varje år på samhällsengagemang, och att de gärna bidrar till ungdomsorganisationer för att göra samvaron trevligare.
En sådan organisation är Fryshuset. Kjellstrand berättar om sin roll som verksamhetsledare för Fryshuset i Kalmar och hur de för tillfället arbetar med att fixa lokala praktikplatser i grupp inom vård till ungdomar. Hon menar att om jobb finns tillgängliga är det större chans att unga vill stanna eller återvända till sin ursprungliga stad. Ilhammar håller med och anser att det som krävs är att erbjuda goda levnadsvillkor i form av en bra skolgång, trygghet, jämställdhet och frihet som präglar uppväxten.
”Det vi främst behöver jobba med är jämställdhetsfrågor. Vi försöker utbilda ansvariga; skolpersonal, fritidspersonal, etc. i dessa frågor. Vi behöver lyssna på unga och föra dialog med dem”, säger Ilhammar.
Ilhammar och Kjellstrand är överens om att en bra känsla och stämning får ungdomar att känna sig delaktiga i sin hembygd, att de är kapabla att påverka dess situation och vill stanna.
Hägglöv menar att det fortfarande är bra för unga att att ge sig ut i Sverige och världen och upptäcka större, nya saker. Men han lägger vikt på att en som ung ska känna sig stolt över sin hembygd och över att återvända.
Kjellstrand markerar igen hur viktigt kommunikation med unga är. Fryshuset jobbar för att inte vara låsta med metoder, deras uppgift handlar om att lyssna på unga och förändra sig efter behov.
”Vi från vuxenvärlden har ofta någon idé om att vi tror att det är det här ungdomar vill, men vi har inte lyssnat in dem. Och är de med, så tar det alldeles för lång tid i den demokratiska processen – så när beslutet går igenom är det inte samma ungdomar som vill det längre. Unga vill precis som vuxna förändra saker nu – de vill inte vänta.”
Panelen är eniga om att försöka skapa en så trygg atmosfär som möjligt under människors uppväxt, där politiskt och allmänt inflytande över vardagen förhoppningsvis får unga att känna att de inte behöver fly. Om detta kan uppnås i alla städer – stor som liten – kan utopin om att varje stad kan kännas som en huvudstad för en själv förverkligas.
