Björn Berg Marklund arbetar med spelutveckling inom matematik, historia, engelska och språklära. Ung Media träffar honom på Bokmässans scen Molnet där han presenterar delar av sitt forskningsprojekt i vilket han varit runt i Västra Götaland-skolor och låtit eleverna testa spelen. 

Björn Berg Marklund arbetar för att främja ungas digitala lärande.

Hur är dina spel uppbyggda?
I sig självt har spelet inga inbyggda läromål, det var upp till mig och lärarna att presentera
syftet för eleverna – på så sätt blir läraren medförfattare. Lärarrollen är central då denne
kan kontextualisera en produkt skapad i underhållningssyfte så att den symboliserar
någonting viktigt i samhället. Så tycker jag digitala hjälpmedel ska fungera!

Blev du förvånad över någonting när du kom ut i klassrummen?
Många saker! När jag började med spelutveckling för fyra-fem år sedan var antagandet
alla födda efter 1985 hade ett medfött, genetiskt digitalt kunnande. Men när jag i
klassrummet presenterade för mig självklara digitala verktyg märkte jag att trettio elever,
det är trettio olika bakgrunder, intressen och teknikvanor som gör dem helt olika som
tevespelare. Det krävs väldigt mycket individuellt arbete för att inkludera elever med lite
datavana i en spelbaserad undervisning.

Vad behövs för en jämnare kunskapsnivå?
Vi måste tackla problemet från olika fronter. Dels behöver lärarna ha utrymmet, tiden och
kompetensen för att hjälpa och lyfta elever som har det kämpigt med datorer. I en perfekt
värd skulle alla spelutvecklare minst en gång stå i ett klassrum och faktiskt se hur
nyanserat eleverna spelar spelet för att kunna utforma det mer inbjudande.

Vad efterfrågade lärarna respektive eleverna?
Det var ingen större skillnad, lärarna var lyhörda för elevernas behov och viljor. Men de
kunde uppleva det svårt att engagera eleverna i abstrakta ämnen och där är spel ett medel
för att integrera och praktisera dessa ämnen direkt, genom erfarenhetslära. Till exempel
kan man i ett spel bygga upp eller besöka en medeltida by istället för att bara läsa om det i
en bok.

Text: Sofi Sydvik
Bild: Nadia Ophelia Khodabin

Fler artiklar