Förorten kan läka sig själv – hjälp till med dialogpoliser
Dialogpolis i Almedalen. Foto: Tuulia Parviala.
Som en del av redaktionen för Ung Press bevakning av Almedalsveckan såg jag något som gjorde mig väldigt hoppfull för vad dagens poliskår har att erbjuda. Som ”förortsunge” från Rinkeby och Hässelby så vill jag å alla andra ”förortsungars” vägnar säga att det är vad vi i årskull efter årskull insett och sagt är det som behövs för att på riktigt få bukt med problemen innan de går för långt i våra förorter. Det jag såg var ”Dialogpoliser”.
Utspridda under partiledartalen, lunkandes med gröna västar som visar upp orden ”Dialog” och ”Polis”, såg jag under Almedalen civilklädda individer från poliskåren som var där för att tydligt synas, samtala och inge lugn hos alla de tusentals som stod där för att lyssna på talen eller går runt i Visby under Almedalsveckan.
Här i Almedalen, och även på andra platser, har vi haft en solklar majoritet som gjort rätt för sig, men där vissa idioter också fanns och störde ordningen. Samma sak gäller i dagens ”utsatta områden”.
För att inge tilltro, samtala med medborgare, visa respekt och forma vänskapsband så behöver vi dessa Dialogpoliser som kan fånga upp de behov och problem som finns i dagens ”utsatta områden” innan de i perioder går för långt.
I dessa områden har hoppet kommit och gått, men inte utnyttjats. Vi har under många år hört det sämsta om svenska förorter. Skjutningar, trakasserier, misshandel, trångboddhet, slagsmål, gäng, polisvåld och allt där emellan. Tyvärr har de större tidningarna inte varit så hjälpsamma med att dechiffrera allt detta utan har haft en tendens att blåsa upp eller ignorera det som faktiskt hänt. Som en person som följer utvecklingen så blir jag därför väldigt glad när jag dag efter dag i de lokala stadsdelstidningarna läser om de historier jag vet finns när det faktiskt händer något positivt.
I Västerort har vi Ortens Favoriter, en förening som idag består av en del väktare och ordningsvakter, som i flera år besökt Almedalsveckan för att berätta om deras förening, och deras arbete i diverse fotbollsmatcher och event runt om i Stockholm. Vi har även ”Vi unga i Västerort”, en relativt nystartad förening där mina barndomskompisar från Hässelby Villastad startat en förening för att fånga upp de yngre barnens behov med läxhjälp, grillningar, fotbollsturneringar och annat för att de inte hamnar i fel sammanhang.
I Söderort har vi föreningen ”Ung Arena” från Bredäng och Sätra som startar nattvadningar med pensionärerna för att visa att äldre inte ska vara rädda för de yngre, men också läxhjälp och andra aktiviteter. Vi har också tjejerna från ”Farstas ungdomsråd” som nattvandrar varje fredag och visar att tjejer också minsann är en del av sina områden.
Detta är några få exempel som finns idag men som kommit och gått med årskullarna där vänner och grannar gått ihop för att genomföra självstyrande initiativ när ingen hjälp utifrån kommer.
Alla dessa föreningar, och människorna i dem, vill att deras områden, det dem kallar hem, ska bli så bra som möjligt. De vill att alla ska få en bättre chans i livet, vara individer som också får ett jobb, kunna bo kvar där med sina barndomsvänner livet ut och eventuellt skaffa barn i området. Helt enkelt göra sånt som alla andra gör i sina områden.
Det har varit en massa snack om fler poliser från både höger och vänster. Fler poliser med bakgrund i vad som sker i dessa områden men som egentligen inte handlar om polisiära insatser, utan insatser i allt sådant som människor behöver för att vara människor. Vill Socialdemokraterna se 10’000 poliser till år 2024 så kan de börja med att se dessa Dialogpoliser samarbeta med dessa föreningar dagligen i dessa områden. Detta kommer onekligen hjälpa dessa områden, belysa de verkliga behoven och problemen som faktiskt finns samt hitta en och annan otroligt lämplig förortsunge som i framtiden kan bli den polis som räddar dig i ditt område från en ond människa.
