Almedalsveckan – folkrörelsepolitik eller jippo?
Foto av Johan Lange (CC BY-SA 2.0)
Massmedietrycket under Almedalsveckan är stenhårt. På alla Sveriges fyra största dagstidningars nyhetssajter – DN, Aftonbladet, SvD och Expressen – möts läsaren av stora almedalsrelaterade rubriker som ”Det började som det brukar göra i Visby” och ”Fem stora politiska missar i Almedalen”. Men använder massmedia sin makt på rätt sätt? Och som en av de medverkande i panelen på seminariet ”Mediemakt – Vad får vi inte veta i Almedalen” uttryckte det: Är Almedalsveckan en högtidsvecka för demokratin eller är den ett enda långt roséparty?
Ofta talas det varmt om Almedalsveckan som äkta folkrörelsepolitik. En vecka där vanligt folk får ställa politiker och andra makthavare till svars – något som annars skulle ha varit omöjligt. Det är tyvärr sanning med modifikation. Besökarna i Almedalen är inte ”vanligt folk”. Tvärtom är det nästan bara den genuint samhällsintresserade eliten som kommer hit. De som har råd att punga upp för en tur-retur biljett till fastlandet, boende inte allt för långt från Visby innerstad och mat för veckan, och de vars intresse är tillräckligt stort för att de ska välja att resa till just Almedalsveckan under sin semester och ingen annanstans.
På seminariet ”Mediemakt – Vad får vi inte veta i Almedalen” – som jag lyckas luska fram i den 418 sidor långa Almedalsguiden – diskuterar en panel vad medierna fokuserar på och hur de gör sitt urval. Mestadels ganska långrandiga diskussioner där höga hästar svänger sig med onödigt krångliga ord i sann seminarieanda, men stundtals väcks ändå mitt intresse när de sätter fingret på det som gnagt i mig under dagen och tidigare års politikerveckor: Folk tappar förtroendet för massmedia när de rapporterar mer om fenomenet Almedalen – trängseln, stämningen, etc. – och det politiska spelet än den faktiska sakpolitiken. Många är trötta på det geggiga samarbetet mellan politiker och medier som infinner sig på riksplanet och är det någon gång på året som politikerföraktet peakar så är det under Almedalsveckan. Just för att det här om någonstans bedrivs en kommersialiserad, medialiserad politik för eliten av journalister, politiker, företag och intresseorganisationer.
Maria Wendt, statsvetare vid Stockholms universitet, har tidigare kritiserat Almedalsveckan för att politiken där drivs på mediernas villkor och i allt högre grad anpassar sig till mediernas mallar med slagkraftiga formuleringar, på bekostnad av djupare, ideologiska resonemang. Och det ligger mycket i Wendts kritik. Om medierna skriver fler listor med vilka ansikten man måste hålla koll på i Almedalen än ideologiska analyser av den politik som partierna vill driva riskerar vi att tappa det som politik verkligen handlar om – vilket samhälle vi gemensamt vill bygga – och då har vi ett allvarligt problem.
Gabriel Malmer
Jag heter Gabriel Malmer, är 16 år och går Natur i ettan på Gymnasieskolan Spyken i Lund. Jag är sedan tre år tillbaka engagerad i Lunds Ungdomsting och jag sitter i Naturelevrådet och Miljögruppen på min skola. Detta gör jag för att jag har insett att unga är väldigt exkluderade från politiken och behöver få ett betydligt större inflytande över den, och för att sudda ut den utbredda uppfattningen om att unga inte bryr sig. Mitt jobb som skribent på Ung Press under Almedalsveckan 2014 är ytterligare en del i det arbetet.
